Klassikern

de Klassikern

Kulturredaktionen lyfter fram klassiska verk ur historien. Ansvarig utgivare: Katarina Dahlgren Svanevik

Episodios

"India Song" av Marguerite Duras - filmen som börjar dagen efter

por Klassikern

Den franska författaren Marguerite Duras har förändrat romanen men vad gjorde hon med filmen? Trött på att få sina filmmanus förvanskade av regissörerna bestämde hon sig för att göra dem själv.

Katarina Wikars tar sig en titt på hennes film "India Song" från 1975. De som talar är aldrig i bild. Kameran rör sig lika långsamt som en zenbuddistisk munk. De som är i bild gör ingenting. Bara väntar. Allt har redan hänt. Händer hela tiden. Fast det syns inte på utsidan mer. Vad gör de på dagarna? De har hur mycket tid som helst att vara fångar i sina vaga känslor. Duras urholkar sina karaktärer, sa någon. Nära nollpunkten. De vet ingenting. Dansade de? De dansar. Vicekonsuln gråter. Varje natt. Morgonen därpå finner den egentliga filmen sin form i minnet, sa Duras. Somligt har då redan försvunnit helt. Annat har förändrats på ett avgörande sätt under natten. Ur radioarkivet: Carl-Johan Malmberg, Anita Björk och Anders Ahlbom.

Blomsterkiosken av Sigurd Lewerentz – brutal betong i Malmö

por Klassikern

I utkanten av Östra kyrkogården i Malmö ligger en brutal blomsterkiosk i betong, byggd 1969. Arkitekten Sigurd Lewerentz (1885-1975) ritade huset i slutet av sitt liv, när han var över åttio.

Arkitekten Sigurd Lewerentz (1885-1975)  är en av Sveriges internationellt mest uppmärksammade arkitekter. Blomsterkiosken är hans mest avskalade och extrema, fri från allt onödigt. Byggnaden saknar hängrännor och fönstren är fastsatta med svart fogmassa. Hit kommer människor från hela världen för att studera Lewerentz lösningar. Louise Epstein har tittat på huset tillsammans med arkitekterna Lars Asklund och Janne Ahlin. En Klassiker från 2009.

Kafkas "Förvandlingen" - en avskyvärd berättelse vi aldrig slutar att tolka

por Klassikern

Vad hade du gjort om du vaknade upp på morgonen förvandlad till en jättestor insekt? Det ödet är vad som drabbar Gregor Samsa i Franz Kafkas världsberömda novell "Förvandlingen".

"När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt." Så inleder Franz Kafka sin novell "Förvandlingen" från 1915. Den har blivit kallad världslitteraturens bästa novell och är en tidlös, klassikernas klassiker, öppen för många tolkningar. Själv skrev Franz Kafka till sin fästmö att detta är en avskyvärd berättelse. Han föddes i Prag i en judisk familj och arbetade som försäkringstjänsteman. Hans relation till fadern beskrivs som mycket ansträngd, liksom till systern. Han var storrökare och dog i tuberkulos. Efter sin död blev Franz Kafka en av världens mest kända författare. Hans romaner "Processen" och "Slottet" och novellen "Förvandlingen" har översätts till ett otal språk. Duraid Al-Khamisi berättar om "Förvandlingen" och varför den fortfarande är högst aktuell. Uppläsare är Ludvig Josephson. Översättare Hans Blomqvist och Erik Ågren. Ljud ur Arne Forsbergs uppsättning av "Förvandlingen" från 1970 med Allan Edwall, Tord Stål och Gun Andersson.

Älvsborgsbron - Göteborgs port mot väster

por Klassikern

Från Sandarna till Färjestaden, länken mellan arbetarna och fabriken. Hängbron är ett monument över 1960-talets storskaliga samhällsbyggnadsprojekt och ett klassiskt modernistiskt byggnadsverk.

Orkestermusik,  fyrverkerier och gratis varmkorvar - Älvsborgsbron vid Göta Älvs mynning invigdes den 8 november 1966 av Olof Palme. Varför var inte brokonstruktören Sven Olof Asplund själv på plats? Älvsborgsbron fick Sveriges längsta fritt hängande brospann vid den tiden och det var den bredaste hängbron i världen när den invigdes 1966. Men Sven Olof Asplund och hans team var aldrig intresserade av att slå rekord. Tillförlitligheten, sa han, det är den viktigaste egenskapen hos en bro. Anna Tullberg berättar historien om Älvsborgsbron och minns de känslor av skräck och längtan som bron också väcker.

”Bok med vingar” – blystatyn som flög över världen

por Klassikern

Mikael Timm om den tyske konstnären Anselm Kiefers berömda staty Bok med vingar. Den är en publikmagnet som lockat museibesökare, fotograferats otaliga gånger och inspirerat till emojis.

Vem hade kunnat tro att den flitige Anselm Kiefer som studerade latinska språk och juridik på 60-talet skulle blir en av efterkrigstidens mest omtalade konstnärer. Och förmodligen den med störst ateljé: 35.000 kvadratmeter utanför Paris. Hans konstverk finns i museer världen runt: jättelika oljemålningar av krigslandskap, träsnitt av landskap och blommor, installationer med störtade flygplan och sjunkna u-båtar. Och så hundratals målningar, och skulpturer som på ett eller annat sätt föreställer böcker. En av Kiefers mest älskade verk är statyn Bok med vingar från 1992. De stora änglavingarna ger bokfågeln en vingbredd på drygt 5 meter. Den ser ut att kunna lyfta, den skimrar. Ändå är till största delen gjord av bly, Kiefers favoritmaterial. Kiefer har sagt att skulpturen är en symbol för lärande, för överföring av kunskap. Och tillagt att han gör sina böcker för att orientera sig i myterna. Kanske har den bevingade boken har en direkt koppling till Anselm Kiefers barndom. Han föddes 1945 och växte upp i ruinerna efter kriget och har flera gånger berättat om sina minnen av att leka med allt trasigt som låg i ruinerna.

”Latinamerikas öppna ådror” – politisk historia i backspegeln

por Klassikern

Latinamerikas öppna ådror är ett centralt verk från 1971. Författaren Eduardo Galeano från Uruguay som gick bort 2015 var fram tills dess en av Latinamerikas viktigaste intellektuella.

Sveriges radios före detta latinamerikakorrespondent Lars Palmgren berättar om bokens betydelse och när han själv läste den för första gången på 1970-talet på en febrig resa genom kontinenten. "Latinamerikas öppna ådror", Galeanos skoningslösa uppgörelse med USA och Europa, är också ett verk författaren senare tog avstånd ifrån. En Klassiker från 2015.

Bumlingen – lampan som alltid kommer tillbaka

por Klassikern

Lampan i en mängd färger som har möblerat svenska hem och offentliga miljöer i mer än femtio år.

Anders Pehrson tog över lamptillverkarföretaget Ateljé Lyktan efter formgivaren Hans Bergström 1964. Under hans tid tillverkades och formgavs många lampor som i dag har belönats med klassiker-stämpel. En av dem är Bumlingen där Anders Pehrson står som designer. Den fanns i en mängd färger: från gult till blått och brunt och grönt. Lampan tillverkas än i dag av Ateljé Lyktan. Gunnar Bolin talar med designhistorikern Sara Kristofferson, Lena Bong, före detta informationschef på Ateljé Lyktan och kulturjournalisten Eric Schüldt om lampan som möblerat svenska hem och offentliga miljöer i mer än femtio år. En Klassiker från 2009.

”The french connection” – stilbildande för decennier av polisfilmer

por Klassikern

Filmen från 1971 var ingen succé när den kom. Trots det har den kommit att påverka en hel genre.

Den franska kontakten syftar på en knarkkleverans från Marseille. Filmen blev stilbildande för polisgenren decennier framåt med sina broar, viadukter, gator och en urban metropolisskildring filmad på plats. William Friedkin har regisserat, Gene Hackman spelar huvudrollen och Don Ellis har komponerat musiken. Men The french connection blev ingen publiksuccé vid premiären i Sverige och gick på ödsliga bakgator. Maria Edström har sett om en film från 1971 i en klassiker från programmets barndom 2008.

Kisho Kurokawas kapselhotell i Tokyo – världens konstigaste hus

por Klassikern

Kisho Kurokawas kapselhotell i Tokyo är från 1972 och det konstigaste huset i hela världen. Hotellet är själva sinnebilden för den japanska metabolismen.

Metabolismen är arkitekturen från glansdagarna, högkonjunkturens 1960- och tidiga -70-tal. Det skulle byggas motorvägar i himlen mellan kluster av skyskrapor, staden skulle växa som en levande organism, reproducera sig, förändra sig efter omgivningen, vara flexibel, flyttbar, temporär och möjlig att återvinna. Metabolismen kom till som ett gigantiskt världsförbättrarprojekt. Ideala städer skulle leda till bättre samhällen. Kan vi i dag lära någonting av metabolismen? Det lilla kapselhotellet  i Shimbashi har länge varit rivningshotat. I Japan är man inte så sentimental då det gäller att bevara hus och lagen skyddar inget byggt efter andra världskriget. I programmet går Katarina Wikars också upp på taket på New Sky Building tillsammans med Mike John Grist, skribent och urban explorer, bosatt i Tokyo. Detta är en Klassiker från 2011 men husen står fortfarande kvar.

"Closed for holidays" av C F Reuterswärd - litet konstverk med stort budskap

por Klassikern

Måns Hirschfeldt om konstnären Carl Fredrik Reuterswärd som gick sin egen väg genom 60-talet och om ett av hans mest kända verk - en annons införd på sidan 10 i New York Herald Tribune i januari 1963.

Det är ett minimalt konstverk, bara 5 gånger 45 millimeter, men gesten var desto större: Reuterswärd trängde sig in mellan världsnyheterna bara för att meddela att han tänkte stänga butiken i 9 år. Vilket han förstås inte gjorde men när konstnären gick bort 2016 så stod det Closed for holidays i tidningarnas dödsannonser stängt för semester.

Gustav II Adolf-statyn i Göteborg - en statys öden och äventyr

por Klassikern

Gustav II Adolf grundade Göteborg 1621. För att minnas detta lät Göteborgs stad i mitten av 1800-talet beställa en staty av kungen. Hör vad som hände med de olika gjutningarna innan han kom på plats.

Hjältekonung har han kallats i historieböckerna, men krigarkonung vore ett bättre epitet. Han var fullt sysselsatt med trettioåriga kriget som till stor del böljade fram och åter över nuvarande Tyskland. Det var viktigt att statyn av Gustav II Adolf "indignerande med högra handen stället för staden, det vill säga han skulle peka med sin högra hand: där ska staden ligga! Uppdraget gick till konstnären Bengt Erland Fogelberg som mest arbetade i Rom. Första gjutningen fick kasseras, den andra gjutningen lyckades men fartyget som skulle frakta statyn till Göteborg gick i kvav, statyn hamnade på havets botten vid Helgoland. Driftiga helgolandsbor lyckades dock bärga statyn, men staden Göteborg tyckte att den begärda bärgarlönen var för hög och beställde i stället en ny tredje kopia som äntligen kunde placeras på Gustav Adolfs Torg 1854. Det där andra exemplaret, som legat på havets botten, såldes till Bremen, där den märkligt nog restes i centrala stan och fick stå där tills Andra världskriget bröt ut. Då behövdes statyns koppar till annat, Gustav Adolf smältes ner för att användas inom tyska krigsindustrin. Ett bra exempel på ödets ironi: Gustav II Adolf kom till slut att kämpa på sina forna fienders sida. I programmet intervjuas Håkan Wettre, f d intendent på Göteborgs Konstmuseum och musiken vi hör är Salve Decus Suecorum Rex Gustave Adolphe, en hyllningskör skriven på 1600-talet och utdrag från Hugo Alfvéns Skådespelsmusiken ett stycke för kammarblåsare som heter Gustav II Adolf. Programmet är gjort av Mia Gerdin och sändes första gången 7 maj 2011.

"Swanns värld"- den mest lästa delen av Prousts romansvit

por Klassikern

Där finns den kända scenen med madeleinekakan doppad i lindblomste som aktiverar barndomen och bortglömda minnen - en metafor lika känd som boken.

"På spaning efter den tid som flytt" av Marcel Proust är ett av litteraturhistoriens mest kända verk. Få har tagit sig igenom alla delarna men kanske har man läst den första - "Swanns värld". Ulla Strängberg har också tittat på Prousts säng av koppar på Musée Carnavalet i Paris. Det var i den sängen han skrev den berömda romansviten under sina sömnlösa nätter. Uppläsare är Staffan Göthe. Denna Klassiker sändes första gången 2013.

"Tyst vår" av Rachel Carson – världens viktigaste bok?

por Klassikern

Rachel Carsons bok "Tyst vår" kom 1962 och innebar starten på den moderna miljörörelsen. Hennes faktaspäckade uppgörelse med de kemiska bekämpningsmedlen och dess tillskyndare förändrade världen.

Få böcker har gjort så stor skillnad som Rachel Carsons Tyst vår som kom 1962. Boken som var en bestseller, innebar den moderna miljörörelsens födelse. Carson och hennes forskarkolleger upptäckte att de kemiska medel som användes för ogräsbekämpning och utrotning av skadeinsekter var förödande även för övrigt växt- och djurliv. Bokens titel Tyst vår är alltså bokstavlig, vandringstrastarna låg döda under träden och fågelsången tystnade som en konsekvens av besprutningarna. 1969 förbjöds DDT i Sverige. 1972 stoppades giftet i USA, mycket tack vare Carsons bok och debatten som följde. I  Klassikern om "Tyst vår" medverkar också biologen och författaren Göran Bergengren. Han konstaterar att "Tyst vår" är världens viktigaste bok, och han har burit den med sig ändå sedan 1963 då boken kom på svenska. På den tiden var han en ung, arg fältbiolog som strök under var och varannan rad i denna sammanbitna stridsskrift som förändrade världen. Nina Asarnoj nina.asarnoj@sr.se

"Figaros bröllop", "Don Giovanni" och "Così fan tutte" - Mozarts tre operor med da Ponte

por Klassikern

Om en tid och en plats i världshistorien då två speciella personer möts. Mozart och hans librettist Lorenzo da Ponte gör tre operor tillsammans.

Wien under slutet av 1700-talet. Det är en tid då världsordningen ifrågasätts, som till exempel adelns privilegier. Just då, under fyra intensiva år, skriver Mozart de här tre operorna. Några år senare var han död. Den lite äldre äventyraren Lorenzo da Ponte var ständigt på flykt, från Venedig till Wien, och han hamnade slutligen i New York. Författare, retoriker, lärare - påhittig, både som författare och, som ryktena säger, i livet, med sanningen. "Figaros bröllop" var provocerande för sin tid, och pjäsen var förbjuden i Wien för att den ifrågasatte adeln på många sätt. Figaro och Susanna ska gifta sig - han är grevens betjänt och hon är grevinnans kammarjungfru. Det är en berättelse om att få styra sitt eget liv, ungdomlig lust, längtan efter ett drägligt liv. Och om att försöka störta hierarkier. Mozart hittade pjäsen och hade hört talas om Lorenzo da Ponte som en möjlig librettist. Han arbetade på hovteatern i Wien och skrev om pjäsen, tonade ner samhällskritiken och fick den godkänd av kejsar Josef II innan Mozart la till sin fantastiska musik. "Don Giovanni" är också byggd på en pjäs, men mera skissartat. Hela floran av myter om Don Giovanni, alltså Don Juan, kommer från den spanske dramatikern Tirso de Molina som skrev den första texten om förföraren redan tidigt 1600-tal. Den har sedan bearbetats flera gånger, också som opera. Efter dessa framgångar gick de vidare med en helt egen idé. "Così fan tutte" - premiär på Burgtheater i Wien i januari 1790. Ofta bara kallad Così. Den har ett manligt perspektiv och handlar om trohet och om att förklä sig. Två unga par ska prövas innan de ska gifta sig. Männen klär ut sig för att locka kvinnorna till felsteg. Idag går både "Figaros bröllop" och "Don Giovanni" att spela rätt upp och ner, men många regissörer har svårigheter med "Così fan tutte." De här tre da Ponte-operorna ligger ständigt på listan över de femton mest spelade operorna i världen. Per Feltzin per.feltzin@sverigesradio.se

"Ett drömspel" - Strindbergs största smärtas barn och en hästspark till lönearbetet

por Klassikern

1907 fick "Ett drömspel" premiär med Harriet Bosse som Indras dotter på Fria teatern i Stockholm. Jenny Teleman om dramats turbulenta tillkomst och ett äktenskap i upplösning.

Ett tag hade hade de det nog rätt fint - den 23-åriga Harriet Bosse och den 52-åriga August Strindberg. I maj 1901 gifte sig de sig, samma år som han gjorde klart det mångskiftande och chockmoderna dramat "Ett Drömspel". Det skulle dock ta hela sex år till premiären på pjäsen som Strindberg helt avspänt kallade "mitt mest älskade drama, min största smärtas barn." "Men luften... sinade hemma hos Herr världstrött och Fru världshungrig." Förutom från det egna kaotiska äktenskapet har "Ett drömspel" influenser från buddhismen, den indiska mytologin och Freuds "Drömtydning". Recensionerna 1907 var förbryllat negativt-positiva och regissören Olof Molander planerade en åttonde uppsättning på dödsbädden. Jenny Teleman berättar om dramat som egentligen är en konstfilm och en hästspark till lönearbete.

Francis Bacons påvemålningar - en människa ensam i världen

por Klassikern

Francis Bacon är en av Storbritanniens största konstnärer genom tiderna. Cecilia Blomberg berättar om målningarna han själv inte var nöjd med, men som anses som hans allra bästa.

I många år gjorde Francis Bacon studier av Velazquez porträtt av påven Innocentius X. Bacons påve är upplöst, har uppspärrad mun och det är ett svart regn över bilden, som om han är ensam i världen. En Klassiker som första gången sändes 2009 inför 100-års minnet av Francis Bacons födelse, då Cecilia Blomberg besökte den stora retrospektiva utställningen med Francis Bacons målningar på Tate Britain i London. Dessutom har hon sett Adam Lows dokumentär om konstnären.

"Gimme Shelter" - filmen om den ödesmättade Altamontfestivalen 1969

por Klassikern

Ludvig Josephson om "Gimme Shelter", dokumentärfilmen av Albert och David Maysles, som följer Rolling Stones under deras USA-turné 1969.

Under senhösten 1969 gjorde Rolling Stones en turné i USA. Bandet planerade en gratiskonsert på den amerikanska västkusten i början av december, tillsammans med flera av den tidens stora band. Det skulle bli en upprepning av framgången med Woodstockfestivalen i augusti samma år, ett Woodstock West. Med Rolling Stones som huvudattraktion, som skulle kröna dagen med ett framträdande efter solnedgången. Dokumentärfilmarna, bröderna Albert och David Maysles, följde Stones USA-turné och filmen, "Gimme Shelter", skulle avslutas med den planerade friluftskonserten. Så blev det också men festivalen i Altamont blev ingen lycklig pendang till Woodstockfestivalen. Det mesta kom att gå fullkomligt fel. I filmen följer vi förberedelserna inför eventet, medvetna om hur det slutar, medan de inblandade inte gör det. Själva vetskapen om den obönhörliga utvecklingen förvandlar vad som skulle bli en dokumentär till ett ödesdrama.

"Alice i Underlandet" - barnboken som fortsätter att förundra

por Klassikern

Lewis Carrolls bok "Alice i Underlandet" från 1865 sätter skräck i sina läsare och förundrar barn, vuxna, filosofer, psykologer och språkforskare än idag.

 "Jag vet vissa som blivit så rädda för boken att de eldat upp den i kakelugnen!" säger barnboksförfattaren och Lewis Carroll-entusiasten Christina Björk. Och visst kan det verka skrämmande att trilla ner genom ett kaninhål och sen möta en bebis som förvandlas till en gris, en drottning som hotar hugga huvudet av alla och en katt som försvinner i luften hela tiden. Men huvudpersonen Alice är aldrig särskilt rädd. Hon konverserar så gott hon kan med Underlandets invånare och har nästan alltid svar på tal. På ett ställe i boken träffar Alice en sömnig kålmask som röker vattenpipa och med släpig röst frågar: Vem är du? Och det undrar reportern Laura Wihlborg också. Vem är Alice och hur kan hon vara så självklar och modig? Bara följa efter den pratande kaninen ner i hålet utan tvekan? Tillsammans med Christina Björk försöker hon hitta svar. Hon har nämligen skrivit en bok om verklighetens Alice, överklassflickan Alice Liddell från Oxford som Lewis Carroll baserade sin hjältinna på.

"Sommaren med Monika" – Bergmans bidrag till den svenska synden

por Klassikern

"Sommaren med Monika" från 1953 blev internationellt starkt förknippad med "den svenska synden" och var början på ett långt samarbete mellan regissören Ingmar Bergman och skådespelaren Harriet Andersson.

Manus skrevs av författaren Per Anders Fogelström och den andra huvudrollen spelades av Lars Ekborg. Filmen utspelar sig i Stockholms skärgård dit två unga nyförälskade människor flyr undan vardagens tristess och bråkiga föräldrar. "Vi har gjort uppror, Monika", utropar en glad Harry på skäret. En repa på filmen förlängde inspelningen på Ornö och det blev en romans på riktigt mellan Harriet Andersson och Ingmar Bergman. Harriet Andersson visar Lisa Bergström gulnande internationella pressklipp där "Sommaren med Monika" blev "Monika the story of a bad girl."

"Citizen Kane" av Orson Welles - filmen med extra allt

por Klassikern

En ung Orson Welles fick fria händer vid filmdebuten. I filmen om en döende tidningskungs sista ord lekte han med bild och ljud som aldrig förr. Mårten Blomkvist om "världens bästa film".

Nästan redan vid premiären 1941 knep Orson Welles "Citizen Kane" titeln "Världens bästa film", och det är denna film om en rik och ensam tidningsmogul fortfarande känd som. Den är en färd genom ruinerna av ett liv. Orson Welles spelade huvudrollen, regisserade, och tillsammans med Herman Mankiewicz skrev han manuset. Underbarnet Welles var bara tjugosex och hade aldrig gjort film förut. "Citizen Kane" fick heta "En sensation" när den fick premiär i Sverige. Och en sensation var den. Den är en film, men den är också en sorts filmhistorisk fetisch.

Personkrets 3:1 - Noréns samhällscontainer för fallna änglar

por Klassikern

Personkrets 3:1 är första delen av Lars Noréns trilogi "Morire di classe". Pjäsen bryter med de borgerliga familjedramerna och skildrar ett anti-hem, en social samhällscontainer för utslagna människor.

Begreppet syftar på personkrets 3 i LSS, Lagen om stöd och service som omfattar personer med varaktiga fysiska och psykiska skörheter. Pjäsen hade premiär på Riksteatern i Umeå och sattes också upp som tv-föreställning 1998 i regi av Arn-Henrik Blomqvist i en tid när välfärden nedmonterades och allt högre krav ställdes på individen att reda sig själv. I original är pjäsen ett nio timmar långt epos. Världen i Personkrets 3:1 är ett kargt stadsrum av nedgångar. Det kunde lika gärna utspela sig i Berlin, London eller Paris som i Stockholm och dess T-central. Att säga att författaren har en uppgift att reparera det som politiken övergivit är idealistiskt. Men en författare får aldrig vända eländet ryggen. Det visste Simone Weil, en av Lars Noréns ständiga följeslagare, och det visste också han. En klassiker av Sara Abdollahi. Vi hör också Lars Norén ur radions arkiv och scener från tv-uppsättningen av "Personkrets 3:1" med Melinda Kinnaman, Anna Petterson, Shanti Roney m.fl.

"Sargassohavet" - en svidande blick från sidan på Jane Eyre

por Klassikern

Jean Rhys gjorde Antoinette, Rochesters första hustru i Charlotte Brontës 1800-tals roman till huvudperson i "Sargassohavet", gav den galna kvinnan på vinden en röst.

Först med romanen "Sargassohavet" slog Jean Rhys igenom, och då var hon 75 år och satt och frös i en liten stuga på engelska landsbygden, paranoid, alkoholiserad och fattig. Med främlingens ögon tittade Jean Rhys alltid på det England dit hon kommit som sjuttonåring. Det överensstämde inte med den dröm hon haft om England när hon växte upp på Dominica i Västindien i början av 1900-talet för England var kallt och England var grått och ogästvänligt och ändå blev hon kvar. Lika lite hemma där som någon annanstans och det fanns ingen väg tillbaka. I romanen Sargassohavet skriver Jean Rhys om de fattiga vita i Karibien och om engelsmännen, om att vilja vara svart, om hackordningen och hierarkierna, skriver ihop sina erfarenheter, beroendet, spriten och galenskapen, kylan i de kalla rummen som väl ändå inte kunde vara England. Jean Rhys, outsidern, blev till sist en författare i tiden med sina teman: hemlösheten, identitetslösheten, flitigt förekommande på postkoloniala akademiska sajter. Hur handskas då Rhys med Jane Eyre? Vad är det hon vill göra? Litteraturvetaren Carin Franzén kallar Sargassohavet ett svidande korrektiv till den västerländska kanoniserade Jane Eyre. När Jean Rhys fick frågan om hon inte var glad nu när hon blivit berömd författare svarade hon: Det är för sent. En Klassiker av Katarina Wikars. Vi hör också författaren Sara Lidman och förläggaren Diana Athill. Uppläsare Vanja Blomqvist och Christer Fant. Översättare: Ingegerd Martinell.

Arthur Conan Doyles "Baskervilles hund" - skrämmer den än?

por Klassikern

Skrämmer "Baskervilles hund" än? Anna Tullberg och Claire Wikholm läser om en barndomsfavorit.

1902 publicerades detektivromanen "Baskervilles hund" av Arthur Conan Doyle. Sherlock Holmes och doktor Watson får svettas ovanligt mycket för att lösa gåtan med de otäcka morden på den ödsliga Dartmoorheden. Vad är det för en best som ylar i natten? Är det någon i romanen som kommer ha vettet i behåll? Helt klart handlar det här om en av litteraturhistoriens mest skrämmande hundar. Frågan är om boken håller än i dag. Anna Tullberg och skådespelaren Claire Wikholm har läst om "Baskervilles hund".

Billie Holidays "Strange fruit" – sången om rashat och lynchningar

por Klassikern

Texten till Strange fruit är kort och grym. Två döda kroppar hänger i ett träd, som tunga, underliga frukter. Billie Holiday tolkade den 1939 och Strange Fruit kom för alltid att förknippas med henne.

Strange fruit är en både politisk och poetisk sång om hur afroamerikaner lynchades i USA. Den skrevs av Abel Meeropol under pseudonymen Lewis Allan. Han var av rysk-judiskt ursprung, bosatt i Brooklyn och arbetade som lärare på Dewitt Clinton High School. Billie Holiday gjorde den till sin 1939 och laddade den med sin egen erfarenhet av rashat och förtryck. Programmet är gjort av Anton Åström 2013.

Kulturhuset i Stockholm – ett rymdskepp på väg till framtiden

por Klassikern

När Kulturhuset i Stockholm invigdes 1974 var politikerna glada men många stockholmare tveksamma. I det politiska 70-talet var Kulturhuset en monolit.

När Stockholms Kulturhus invigdes 1974 hade själva byggnaden stått klar i flera år, där fanns tillfälligt Riksdagen. Men nu var det dags för kulturen. Mitt bland bankpalats och höghus fyllda av kommers blev det plats för musik, konst, teater, debatt, litteratur ja, all sorts kultur skulle fylla det nya blänkande huset med utsikt ned över Sergels Torg. Några år tidigare hade kommunpolitikerna besegrats av ungdomar som ockuperat några träd i närliggande Kungsträdgården. Det var den så kalla Almstriden som gällde var en tunnelbaneuppgång skulle ligga. En stor fråga kanske, men den blev symbolisk eftersom de politiker som rivit en stor del av Stockholms centrum nu tvingades ge sig och låta almarna stå kvar. Men 1974 skulle omdaningen av Stockholms centrum, ja hela folkhemsbygget krönas med en kronjuvel Kulturhuset. Mikael Timm var där redan 1974 och har återvänt många gånger. Han porträtterar ett hus som vägrar bli gammalt. En Klassiker från 2020.

"Porgy och Bess" - en underbar opera med komplikationer

por Klassikern

En succé men en omdiskuterad sådan. Per Feltzin berättar om premiären 1935, om berättelsen och om debatterna efteråt. Vi hör bland annat Summertime, It ain't necessarily so och I got plenty o'nuttin.

Broadwaypremiären var 10:e oktober 1935 och dit kom Hollywoodstjärnor som Kathrine Hepburn, Leslie Howard och Joan Crawford - och operastjärnor som Kirsten Flagstad. Drygt tio år tidigare hade Gershwin skapat sensation med orkesterstycket Rhapsody in Blue - också det en klassiker... Efter premiären var det galafest och Gershwin själv satt vid pianot och spelade den, redan då och där, mycket uppskattade musiken. Ändå - dagen efter började diskussionerna. Men mer om det senare. Gershwin skrev om sin samtid, 30-talets USA, och operan utspelar sig i Charleston, South Carolina. Slaveriet är i färskt minne, bomullsplantagerna drivs inåt landet och hamnen är full av fartyg. Det är långt söderut vid den amerikanska östkusten där fukt, stormar och högvatten ofta drabbar invånarna. På Catfish row finns Bess, den vackra Bess som har problem med både män och kokain. Här finns hennes fästman Crown, en hetlevrad spelare och fixare av det mesta. Här finns Sporting Life - han handlar med både smuggelsprit och kokain. Och - här finns den handikappade tiggaren Porgy. Han är lam i båda benen och tar sig runt med hjälp av en liten vagn... och sjunger. Operan tar sin början i trädgården på Catfish row. Bess pojkvän Crown spelar tärning med Robbins i kvarteret, men efter ett gräl mördar Crown sin motspelare och flyr. Kvar blir Bess, men ingen vill hjälpa henne. Ingen utom Porgy. De blir ett par och för ett ögonblick verkar det som att de två ska bli lyckliga. Men Crown kommer tillbaka - och Sporting Life lockar fortfarande med sitt kokain. Porgy gör allt för att hindra Crown från att förstöra Bess liv till sist tar han till kniven, Crown dör och Porgy grips av polisen. När han sedan släpps efter några dagar, vågar ingen först säga var Bess är. När Porgy till sist förstår att hon följt med kokainhandlaren Sporting Life till New York, 160 mil därifrån, släpper han allt och sätter sig i sin lilla vagn för att långsamt ta sig dit. Varför välja just den här inspelningen? Det finns snyggare, mera välsjungna och välspelade men den här har mycket mer dramatik. Det är en live-upptagning hämtad från en uppsättning som är en av de mest framgångsrika scenproduktioner någonsin. Mellan 1952 och 1956 var den på turné i USA, Europa, Sydamerika och Afrika. Dirigenten på det här livealbumet är Alexander Smallens som gjorde New Yorkpremiären 1935. På inspelningen finns bland andra operasångaren Leontyne Price som Bess och jazzsångaren Cab Calloway som Sporting Life. Porgy och Bess är en succé men en med komplikationer. På 30-talet diskuterade man om det verkligen var en opera - med så mycket jazz och en berättelse om de fattigaste människorna. De trasiga. I en opera? Gershwin själv menade att det inte fanns någon annan musik som var mer amerikansk än jazz. All annan musik härstammar från andra länder och kulturer men jazzen är amerikansk. Perfekt för att skildra just den här historien. Operan baseras på Dubose Haywards roman "Porgy" som kom 1925, men också på den mycket framgångsrika pjäs som hans hustru Dorothy Hayward skrev två år senare. Paret bodde i Charleston, så båda deras berättelser bygger delvis på egna iakttagelser. Porgy är till exempel inspirerad av den handikappade Samuel Smalls som också tog sig fram på en liten kärra. Redan på 20-talet fick George Gerswhin romanen Porgy i sin hand och slukade den - klockan fyra på morgonen var han klar och sa efteråt att han var tvärsäker på att det här var den berättelse han hade letat efter. Han ville sammanfoga det folkliga Amerika till något som var inte var teater, inte musikal - utan en genomkomponerad opera. En "folk opera" som han kallade den. Och Heyward själv föreslog - ska du inte kalla den för något mera än Porgy, något mer operaaktigt. Det finns ju operorna Pelleas och Melisande, Samson och Delilah och Tristan och Isolde - - därav Porgy och Bess. Men, det var inte bara jazzen i "Porgy och Bess" som fick kritik, utan det blev också en diskussion om vem som har rätten att beskriva ett visst samhälle, att skriva om en grupp människor som man inte själv tillhör. Kunde verkligen judiska immigranter som tonsättaren George Gershwin och den textförfattande brodern Ira och ett vitt par från Södern gestalta svarta fattiga fiskare? Då var det vanligt med blackface - svartmålade ansikten på vita skådespelare. För att undvika det skrev Gershwin in att endast svarta sångare fick spela. Men det har också tagits för ett utpekande av de svarta. Det underströk att berättelsen var ett öde enbart för afro-amerikaner. Som inte ens kunde tala ordentlig engelska. Porgy och Bess blev operan om svarta - i stället för bara en opera om svarta. Valet av jazz som musikalisk grund till operan, menade flera, pekade också ut de negativa sidorna av en svart identitet. Gav de svarta en lågstatusstämpel. Gershwin fick kritik för att han hade skrivit en massa sånger i en opera... Självklart, sa han. Den berättelse jag ville skriva, skulle ha allvar och humor i sig och vara underhållande. Precis som Verdis operor - och Carmen. Den diskussion som fördes då är i allra högsta grad aktuell på många sätt. Gershwin själv avled två år efter urpremiären när man opererade en hjärntumör han hade fått. Men musiken - den spelades, precis som den spelas än idag.

Stephen Kings roman "The Shining" – en klassiker i skuggan av en klassiker

por Klassikern

Stephen Kings tredje roman "The Shining" hamnar ofta i skuggan av Stanley Kubricks filmatisering från 1980. Och King trivs inte i skuggan han har alltid ogillat Kubricks film.

Stephen King brukar med sina över 50 romaner kallas för den moderna skräcklitteraturens mästare. Bland hans mest omtalade böcker hittar vi bland annat "Pestens tid", "Det" och "The Shining". Stanley Kubricks skräckfilm "The Shining" från 1980 brukar ofta toppa listor över tidernas bästa skräckfilmer, men King har alltid tyckt illa om den. "Det var en varm bok, som blev en kall film", har han ofta sagt och i veckans Klassiker tar Joakim Silverdal reda på vad det egentligen var som retade upp författaren med Kubricks film.

"Ett anständigt liv" av Stefan Jarl - Modstriologin som påverkade samhällsdebatten

por Klassikern

Dokumentären" Ett anständigt liv" är en film som har påverkat samhällsdebatten i decennier. Den är den andra delen i Stefan Jarls modstrilogi. Kulturjournalisten Gunnar Bergdahl har sett om den.

"Ett anständigt liv" från 1979 gav regissören Stefan Jarl en Guldbagge för bästa regi. Filmen är den andra delen i den så kallade Modstrilogin, om Kenta och Stoffe och kompisgänget som drömmer om frihet och hånar Svenssonlivet, men där frihetsprojektet slutar i misär med överdoser och utslagning. Kulturjournalisten Gunnar Bergdahl har sett om filmen och reflekterat över vad som händer när vi börjar relativisera människovärdet. Den första delen i trilogin "Dom kallar oss mods" kom 1968 och del tre "Det sociala arvet" kom 1993. En Klassiker från 2016.

"Orestien" - Aiskolys blodiga trilogi nedslående tidlös

por Klassikern

All denna blodsutgjutelse: uppätna barn, offrade döttrar, mördade mödrar och makar - för vad? Den antika tragedins fader Aiskylos visade redan för 2500 år sen att barbariets tid aldrig är långt borta.

Två år före sin död 456 f Kr lämnade tragöden sitt testamente till eftervärlden; trilogin Orestien - en text unikt bevarad genom historien och vars tre delar Agamemnon, Gravoffret, Eumeniderna fortfarande spelas och vars gestalter inspirerar. Aiskylos kan med fog säjas vara fadern till den den grekiska tragedin - denna hybrid mellan de dionysiska gamla offerriterna och stoff från de homeriska gudasagorna, och där det dramaturgiska greppet med kören som följer skeendet, oftast blodigt, med sina kommentarer och reaktioner skapar en suggestiv och intelligent blandning av inlevelse och distans. Här lever gudar och människor lever tätt ihop, båda kan hämnas och bråka, drivs av passioner, otrohet och vrede. Orestiens släktförbannelse startar i en fasansfull måltid; Agamemnons far Atreus, kung av Argos, hämnas sin bror Thyestes som snott Atreus fru, och som i en skräckfilm tillreder han broderns barn, utom ett, och bjuder på middag. Brodern flyr helt utom sig och det ouppätna barnet Aigisthos dyker omsider upp som älskare hos Klytameistra med hämnd i kikaren. Hela kriget mot Troja startar dessutom då Agememnons brors fru Helena blivit bortförd av en trojansk prins. Dåtidens politiska situation spelade sin roll, men Aiskylos skildring av blodshämndens förödelse och nödvändigheten av en rättstat är nedslående tidlös. Maria Edström har läst om Orestien och lyssnat på Radioteaterns uppsättningar av Aiskylos trilogi. Ur Radioteatern föreställning av Orestien från 1958 i översättning av Emil Zilliacus radioarrangemang av Herbert Grevenius, i regi av Åke Falck. Karin Kavli som Klytameistra, Ulla Sjöblom som Elektra, Berta Hall som Palls Athena, Gun Arvidsson som hämndgudinna och Arne Nyberg som väktare. Ur Radioteaterns föreställning av Agamemnon från 1972 i översättning av Emil Zilliacus, i regi av Ragnar Lyth. Anita Ekström som Kassandra, Olof Thunberg som man i kören. Musik Danse av Jean-Jaques Lemêtre ur Ariane Mnochkines uppsättning Les Atrides på Théâtre du Soleil

"Sindbad Sjöfararen" - älskad saga ur "Tusen och en natt" om sju mödosamma resor

por Klassikern

Samed Salman om en folksaga från Mellanöstern, som innehåller mäktiga jättefåglar, blänkande guldskatter och stinkande gravkammare. Och som kan väcka en livslång längtan till havet.

"Sindbad Sjöfararens resor" ingår ursprungligen som en del i sagosamlingen "Tusen och en natt", en samling som omfattar folksagor från hela Mellanöstern och Asien. Men berättelserna om den handelsresande hjälten från Bagdad har levt ett eget liv och inspirerat till otaliga nytolkningar, bl.a. en japansk animerad tv-serie på 80-talet. I arabvärlden är Sindbad än idag en av de mest älskade sagohjältarna. I programmet medverkar också Delér Shakely och uppläsare är Martin Berggren. En Klassiker från 2012.

Allen Ginsbergs dikt "Howl" - hur ett brandtal åldras

por Klassikern

"I saw the best minds of my generation destroyed by madness, starving hysterical naked". Så inleds Allen Ginsbergs, "Howl", ett brandtal för kreativitet, skrivande och möjligheten att forma sitt eget liv.

Dikten skrevs och gavs ut i mitten av 1950-talet och blev snabbt omtalad. Både för sina litterära kvaliteter och innehållets sprängkraft. Förläggaren, City Lights, anklagades för att ha publicerat och sålt en obscen bok. 520 exemplar konfiskerades och inte förrän nio experter vittnat om diktens kvalitet avslutades rättegången. Men hur har den åldrats? Sex, antikapitalism och stora författaregon - går det att ta den till sig i dag? Den frågan ställer Anton Åström i Klassikern. Här kan du läsa hela dikten i original

Spirited Away - Miyazakis framgångsrika andar på badhuset

por Klassikern

Det här är ett badhus där åtta miljoner andar kan vila sina trötta kroppar, säger häxan. Spirited Away av Hayao Miyazaki är den mest framgångsrika japanska filmen någonsin.

Och det både inom och utanför Japan, publikt såväl som ekonomiskt. Detta handanimerade mästerverk från 2001 har också fått en lång rad priser, bland dem Guldbjörnen i Berlin (2002) och en Oscar för bästa animerade film (2003). Spirited Away heter Sen to Chihiro no Kamikakushi på japanska. Det brukar sägas att Japan har just åtta miljoner andeväsen, och varför skulle inte de behöva ett badhus? Särskilt som reningsritualer är så viktiga inom Japans urgamla naturreligion, shintoismen. Kamikakushi betyder dold eller hållen av gudarna, eller andarna - Kami. Det är det som kan ha hänt när någon plötsligt försvinner spårlöst, enligt gammal japansk folktro. I den här filmen händer det på riktigt. Ett program av Susanne Skog.

"Flicka och hyacinter" - den enda film Hasse Ekman själv var nöjd med

por Klassikern

"Flicka och hyacinter" är en melodram med djupa skuggor om ett liv som gick för tidigt förlorat och samtidigt en pusseldeckare utan brott i samma anda som Orson Welles klassiker Citizen Kane.

Hasse Ekman var inspirerad av Hollywood, skrev manus och regisserade över fyrtio filmer under den svenska filmens guldålder på fyrtio- och femtiotalet. Sen drog hans sig tillbaka, ännu inte 50 fyllda. "Flicka och hyacinter" från 1950 räknas som hans bästa, det tyckte till och med Ingmar Bergman, och den enda han på ålderns höst själv var nöjd med. Stockholm är mörkt och kylslaget. Det är några år efter andra världskriget. Den ensamma barpianisten Dagmar Brink bor vägg i vägg med en begravningsbyrå, och tar redan i filmens början sitt liv, hänger sig i lägenheten på Olofsgatan efter att ha stått på en bro och stirrat ner i vattnet. Liksom Rosebud i Citizen Kane finns här ett namn som återkommer, Alex, en försvunnen kärlek. "Flicka och hyacinter" är en av de första svenska filmerna som har ett uttalat lesbiskt tema även om Hasse Ekman i sena intervjuer trodde att delar av publiken inte hade märkt det. Mötet på krogen mellan Dagmar Brink (Eva Henning) och konstnären Elias Körner (Anders Ek) satte Hasse Ekman själv högst. Filmskribenten Leif Furhammar beskrev den som den svenska filmhistoriens heligaste spelscen. Vad tyckte då samtiden om "Flicka och hyacinter", en film som den snabbproducerande Hasse Ekman tog osedvanligt lång tid på sig att färdigställa? I en kritikeromröstning i Biografbladet 1950 kom den allra först, före både Alf Sjöbergs "Bara en mor" och Ingmar Bergmans "Törst". Trots övervägande bra kritik uteblev den stora publiken och filmen gick med förlust men den gjordes inte heller med tanke på den breda publiken, utan var en hjärteangelägenhet. I "Klassikern" medverkar också filmskribenten Mikaela Kindblom och Hasse Ekman själv i arkivintervjuer med Stig Olin och Jannike Åhlund. Katarina Wikars

Tarkovskijs sista film "Offret" – en profetia om framtida katastrofer

por Klassikern

När Andrej Tarkovskijs film Offret hade premiär våren 1986 slogs många av det profetiska. Var Tarkovskij en synsk person som förutsåg både kärnkraftsolyckan i Tjernobyl och mordet på Olof Palme?

I slutet av juni 1985 placerar Tarkovskij sin filmkamera på just den gata i Stockholm där den svenske statsministern mördas ett halvår senare, för att ta de scener som skildrar flyende människor och som i filmen är en del av huvudpersonens mardrömslika vision av den totala katastrofen. När Tarkovskij senare samma sommar är tillbaka på gotländska Närsholmen för att spela in den långa slutscenen i Offret där Alexander för att blidka Gud sätter eld på sitt eget hus, då går allting snett. Filmkameran hakar upp sig och branden hinner inte registreras på rätt sätt. Lars Lönroth glömmer aldrig den frostiga vårvinterdag 1985 då han som radioreporter begav sig till Austerviken vid Närsholmen på sydöstra Gotland för att intervjua de medverkande i denna svensk/fransk/engelska samproduktion regisserad av en ryss i exil. Denna Klassiker sändes första gången 2009

”Vågorna” av Virginia Woolf fångar den förbirusande tiden

por Klassikern

1931 publicerades en av modernismens mästerverk Virginia Woolfs roman Vågorna. En berättelse som består enbart av röster, sex människors röster, från barndomslekarna till den uppgivna ålderdomen.

Människans mångsidighet fångad i sex röster som pratar nästan enkom om sitt eget lilla liv, letar efter fotfäste för sina bräckliga identiteter, mitt i en av historiens största brytpunkter mellan två världskrig, i det brittiska imperiets slutskede, decenniet efter att kvinnor fått rösträtt. Allt förändras och allt är detsamma och skrämmande sig likt än idag: Jag förstår inte hur man ska lägga den ena minuten till den andra, den ena timmen till den andra, och med hjälp av någon naturkraft förena dem så att de kommer att bilda den hela och odelbara massa som ni kallar livet. Med sin inbyggda musikalitet har romanen fortsatt att älskas och inspirera, bland andra Patti Smith.  Jenny Aschenbrenner letar strandfynd i Virginias Woolfs Vågorna. Som uppläsare hör vi Katarina Ewers och översättningen var gjord av Jane Lundblad.